Politiska allmänningar

eller media, offentlighet och demokrati

Om inte politiken ska vara till för en minoritet – och resultaten bli därefter – måste alla kunna göra sig hörda på nåtsånär jämlika villkor. Det kan vi inte idag. 

Allt färre sitter på allt större megafoner. På 20-talet beräknas 90 procent av allt man fick veta komma från ens likar. Idag kommer 90 procent från medier som ägs och styrs av ett fåtal. Vanligt folk segregeras ut från centrum. Den privatiserade livsstilen och kulturen sätter munkavle på oss. 

Om man inte har väldigt mycket pengar kan man bara göra sig hörd genom stora kollektiv, och idag finns få sådana kollektiv som fungerar demokratiskt. Inte främst för att onda byråkrater vill ha det så, utan för att den rådande kulturen säger att vi inte ska lägga oss i.

Artiklar

Formell eller reell demokrati. Om hur synen på vad demokrati är skiljer sig mellan administratörer och folkrörelseaktivister

Bara folkrörelser kan hålla de politiska allmänningarna öppna. Om vad en folkrörelse egentligen är.

Reklam hotar yttrandefriheten. Var rätten att ljuga för pengar vad våra förfäder riskerade liv och frihet för att försvara?