Ursprungligen hade vi tänkt fylla den här webbplatsen med ett överflöd av länkar till olika vetenskapliga uppsatser om allmänningar och dess betydelse. Den föresatsen har vi tvingats ge upp. Inte för att de inte finns, eller för att vi inte kan hitta dem – utan för att de inte är tillgängliga för allmänheten.
När universitetsmänniskor i karriären skriver gör dom det för en tidskrift. Antalet artiklar publicerade i tidskrifter avgör om dom ska få jobb – eller t.o.m. få stanna kvar på det jobb de har. Men det är inte bara antalet som betyder något. Tidskrifterna är graderade i mer eller mindre statusfyllda, graderade i poäng, och publiceringar i statusfyllda tidskrifter ger bättre, säkrare jobb och högre lön än publicering i mindre statusfyllda.
Det skulle i och för sig inte behöva vara något problem om det inte vore för att de statusfyllda tidskrifterna väl förstår att dra nytta av sin position. När forskaren har lämnat sin artikel till tidskriften äger han eller hon den inte längre. Han eller hon har därför inte rätt att publicera den nån annanstans. Och tidskrifterna släpper inte artikeln till nån annan än den som betalar – normal taxa brukar vara sådär 50 dollar för att få titta på en pdf.
Att publicera artiklar öppet på t.ex. internet kan därför kosta en forskare jobbet.
Det kan till och med bli ännu absurdare än så. – Jag var inbjuden till en konferens för att hålla ett föredrag, berättar en forskare i Uppsala. Det var meningen att föredragen skulle publiceras i en bok. Men eftersom mitt föredrag byggde på forskning som redan hade publicerats i en tidskrift tvingades jag tacka nej.
Copyrightsystemet håller med andra ord på att skapa en situation inte olik tiden då katolska kyrkan eller sovjetiska kommunistpartiet satte böcker på index och förbjöd tillträde för andra än dem som ansågs så invigda att de utan risk kunde anförtros förbjudna tankar.
Givetvis skulle universiteten kunna motverka detta kunskapshämmande system genom att räkna publiceringar oavsett om publiceringen sker på internet eller i Science. Eller – gud förbjude! – genom att anställa folk som kollegerna tycker gör ett bra jobb och till och med uppfyller statsmakternas krav på popularisering av vetenskapen.
Så länge systemet kontrolleras av folk som har publicerat sig många gånger i högstatustidskrifter och därför har samlat på sig många poäng kommer detta dock inte att ske. Det är klart dags för ett nytt studentuppror.
Jan W
Tack och lov finns det gratis tillgänglig forskning också, t.ex. på PLOS