Egentligen vill de flesta leva klimatsmart och ha nära till allt. Men de får inte. Istället erbjuds de hur mycket som helst att bo och arbeta långt ut i regionen, med långa pendlingsresor morgon och kväll.
Det är därför det är billigare där än i centrum, helt enligt lagen om tillgång och efterfrågan – stor tillgång och låg efterfrågan -> billigt, liten tillgång och stor efterfrågan -> dyrt.
Det finns åtminstone fyra systemfel som görs att resandet ökar, att bilresandet ökar ännu mer, och att det framstår som naturligt att bygga motorvägar så att bilresandet ökar ytterligare. De är:
- Det organisatoriska felet: Trafikplanering ses som viktigare än stadsplanering. Trafikingenjörerna har högre status, mer pengar, starkare organisation och följaktligen mer makt än stadsbyggarna. Först bestämmer man alltså var vägarna ska gå, sen duttas det ut hus på det som blir över. ”Snabbt” ses som oerhört mycket viktigare än ”nära”.
- Det kapitalistiska felet: Det lönsammaste för markspekulanter är att bygga på billig mark, det ökar markvärdet snabbast och mest. Och den billigaste marken finns i periferin. Visserligen är det dyrare samhällsekonomiskt sett att bygga där eftersom det kräver en massa dyr infrastruktur, men det behöver inte markspekulanterna bry sig om. Det fixar skattebetalarna i efterhand.
- New Public Management-felet: Punkt 2 skulle kunna rättas till av kommunen, men Exploateringsbyrån som har möjlighet att göra detta har bara uppdrget att tjäna så mycket pengar som möjligt till sin egen kassa. Kommunen kräver nämligen ut mer avgift för byggrätten i centrala, bra lägen än i perifera och dåliga, vilket skrämmer byggbolagen från att bygga centralt och lockar dem att bygga perifert.
- Snuttifieringsfelet: Det finns inte längre någon som bygger städer; man bygger ”bostadsområden”. Istället för att se till att folk som har ekonomiskt mycket med varandra att göra får nära till varandra ser planerarna till att man kan tillbringa sitt privatliv så avskilt och isolerat från omvärlden som möjligt. Istället för att göra en ordentlig plan över Stockholm som man gjorde på 1800-talet görs tusentals utspridda enklavplaner utan samband.
Detta skulle kunna ändras:
- Knäck vägverkets och gatukontorets makt. Låt trafiken få ta den plats som blir över när staden har byggts. Utgå inte från bilens behov, utgå från de gåendes.
- Om samhället drabbas av extrakostnader pga markspekulanters markspekulation, lägg dessa kostnader som avgifter på dem.
- Bestäm dessa avgifter utifrån stadsbyggnadspolitiskt grundade mål, inte utefter hur Exploateringsbyrån ska få in maximalt med pengar. Det är bättre att det byggs i Västberga än i Hässelby villastad; lägg alltså högre avgifter i Hässelby villastad.
- Gör en Lindhagen.2-plan med gator och kvarter för hela Stockholm.
Läs mer om stadsbyggnad för människans behov och inte för trafikens.
