De motorvägsplaner som hade begravts när Regionplan 70 havererade grävdes upp igen i mitten av 80-talet. Främst av den privata byggindustrin sammansluten i det s.k. Österledskonsortiet som satte igång att lobba för Österleden. Alternativ Stad engagerade sig naturligtvis på motståndarsidan. Vi deltog redan som lokalgrupp i Miljöförbundet i dess landsomfattande motorvägsmotstånd, som bl.a. tog sig uttryck i motstånd mot företagargruppen Roundtable of European Industrialists planer på nya motorvägar i hela Europa och vars mest spektakulära inslag var trädkramningarna i Ödsmål 1987.
I Stockholm engagerade vi oss också genom att tillsammans med andra miljöorganisationer starta en kampanj för att istället bygga ut spårvägs-, t-bane- och pendeltågsnätet, den s.k. Välj Spår-kampanjen. Vi lyckades få en massa organisationer att ställa sig bakom krav på fler spår istället för motorvägar; här finns en lista:
Och här finns det kedjebrev vi skickade runt för att få in pengar till kampanjen (och nya medlemmar) . Bortåt hundratusen, plus femhundra medlemmar, fick vi in på det sättet. Från kedjebrevet:
Den arrangerade några gemensamma demonstrationer 1987-88, och genomförde också en del mindre aktioner…
… men somnade sen in – antagligen för att alltför mycket organiserades in under kampanjtaket medan alltför lite gjordes i de deltagande organisationerna, vilket snart blev rätt otympligt.
Istället togs en nya initiativ inom Alternativ Stads aktionsgrupp. Den utgick inte i första hand från Österledskonsortiets planer utan från hotet om global uppvärmning (jo, den var välkänd redan då även om inte många brydde sig).
Den gjorde en del massa mindre aktioner. Exempelvis arrangerade man ett litet trafikkaos utanför LO-distriktets årsmöte 1989 (eftersom LO-distriktet stödde motorvägsplanerna) samt arrangerade trädkramning på socialdemokraternas Förstamajdemonstration. Ett annat ganska uppmärksammat inslag var när vi genomförde en procession med Kejsarens nya kläder, i Ingvar Carlsson-mask, inför s-kongressens ja till Öresundsbro i februari 1990.
Konstnärlig verksamhet var också ett inslag, som här i Bergshamra där myndigheterna hade bestämt sig för att bredda infarten:
Nedan lite bilder plus ett flygblad från några av demonstrationerna. Fotograf okänd.
Men riktig fart i motståndet blev det först med Kulturkrockarna 1990.