Argumenten mot att ge mer utrymme för biltrafik har upprepats många gånger på många ställen. En sammanfattning:
Det tar för mycket plats.
Bilar får rent principiellt inte plats i en stad. Ju fortare de kör desto större plats tar de dessutom. Bygga bort trafiken går inte eftersom nya vägar lockar fram ny trafik, som sen sprider ut sig över andra delar av gatunätet. Redan idag kräver biltrafiken hälften av Stockholms mark, i särskilt överkörda områden som Solna uppåt 70 procent.
Mycket riktigt förutsåg Stockholms regionplan redan för tjugo år sen att köerna skulle bli värre än de redan är om man byggde förbifarter och andra planerade leder.
Det är asocialt.
Bilen används av en krympande minoritet – andelen körkortsinnehavare sjunker i de lägre åldersgrupperna – och det är fördelningspolitiskt horribelt att satsa mer pengar på den, särskilt som det är den rikaste minoriteten.
Inte minst som utökade möjligheter för bilister innebär inskränkta möjligheter för alla andra.
om det absurda i just den s.k. Kringfarten (som från början hade det ärligare namnet Sökarringen).
Och här en broschyr som skrevs på Dennispaketets tid på 90-talet och tyvärr är lika aktuell idag:
