På tjugo år förväntas vi bli en miljon till i Stockholm. Detta kräver kraftiga utbyggnader av både hus och infrastruktur.
Vi har hört sånt förr. En av Alternativ Stads första kampanjer riktades mot Regionplan 1970 som räknade med exakt samma sak och tog det som intäkt för att bygga en massa motorvägar i hela Storstockholm. Alternativ Stad stödde då den livskraftiga ”Vi flytt int”-rörelsen i Norrland, krävde stopp för utbyggnaderna och hävdade att om bara tillväxt garanterade välfärd måste väl detsamma gälla i Sundsvall och Luleå, och alltså även provinsen få möjlighet att växa.
Då fick vi rätt. Regionplanerarnas planer sprack och idag, 40 år efteråt, är vi bara 300.000 fler än då.
Det kan tänkas att regionplanerarna har rätt den här gången. Motkrafterna tycks vara svagare än då (fast finanskraschen kanske skapar nya förutsättningar?). Hur bör vi förhålla oss till det i Stockholm?
Invandringen till Stockholm styrs av exakt samma krafter som invandringen till Sverige och till Europa. Centrum styr över ekonomi, politik och kultur. Det betyder att pengarna vandrar från periferin till centrum, och att människor måste följa efter för att få sin försörjning. Detta vållar trängselproblem i centrum – utbyggnad av bostäder, service och annat hänger inte med. Men det är inget mot de problem som vållas i periferin.
Som boende i centrum kan vi inte stänga invandrarna ute. Vi kan inte kräva att det ska sluta byggas bostäder t.ex. Det är både omoraliskt och omöjligt att hindra fattigt folk att arbeta. Och det är hjärtlöst att kräva stopp för bostadsbyggandet när massor av folk inte har bostad. Vi kan stödja deras berättigade krav på att slippa flytta hit. Om sådana ställs – centrum dominerar också kulturellt och många är bara alltför glada att få komma hit och bli accepterade som en av oss.
På den globala nivån deltar Miljöförbundet Jordens Vänner, Alternativ Stads riksorganisation, i den globala rättviserörelsen och arbetar tillsammans med bland annat Via Campesina för en annan världsordning där Nord inte styr över Syd och där välståndet är jämnare spritt. Men vi sympatiserar också med flyktinggömmarrörelsen även om vi kanske inte deltar så mycket i den; den som flyr från Syd till Nord ska inte trakasseras för det.
Så borde vi också kunna arbeta lokalt i Stockholm. Vi bör kunna angripa dem som genom makt över kapital, politik och kultur styr resurserna och därmed människorna mot Stockholm, samtidigt som vi tar så väl som möjligt hand om dem som flyttar hit.
Vad vi bör göra är t.ex. att kräva att tillväxten ska ske på ett hållbart vis. Stad istället för förort. Kollektivtrafik istället för motorvägar.
Kanske invandringen rentav kan vara en förevändning för att ”bygga Stockholm rätt” efter femti år av misshushållning?