FN-konferensen om miljön 1972 blev på många sätt en vattendelare. Det var första gången folkrörelseoppositionen mot ett toppmötes dagordning erkändes officiellt och första gången en sådan opposition fick ett inflytande över den officiella dagordningen.
Oppositionen började formuleras något år tidigare och fick i Sverige sitt främsta forum i den teosofiska ungdomsgruppen. Men också Alternativ Stad deltog i oppositionen som samlades på det s.k. Folkets Forum – men också på det halvofficiella, statligt organiserade Environmental Forum.
Oppositionens främsta insatser var två:
- Att brännmärka USA för dess avsiktliga giftspridning i Vietnam. Här var det förstås den starka Vietnamrörelsen som tvingade Olof Palme att ta upp frågan på konferensen och driva igenom brännmärkningen i slutdokumentet. USA hade gjort allt de förmådde i form av CIA-infiltration och direkt våld mot talare på demonstrationer för att frågan inte skulle komma upp.
- Att få slut på diskussionen om de fattigas barnafödande som den främsta orsaken till miljöförstöringen, ett tema som var mycket populärt på sina håll. Det gick till så att representanter för syds miljörörelse, inbjudna av oppositionen, tog över det möte på Environmental Forum som skulle behandla frågan och började diskutera de rikas hämningslösa konsumtion istället – till stort förtret för i-landsrepresentanterna. ”Ni kan lära oss hur man får färre barn, så kan vi lära er hur man konsumerar mindre”, som en av syd-deltagarna uttryckte det.
Alternativ Stads roll i detta var främst att presentera Stockholms miljörörelses syn på utvecklingen. Något vi gjorde i form av bokbord utomhus, riktade till internationella delegater och journalister, samt en ”alternativ sightseeing” som komplement till Stockholms stads propaganda.
Från Alternativ Sightseeing (foto Ingvar Sundén):
