”Höghus i Stockholm” är vare sig miljövänligt eller miljöfientligt – även om det är dyrt på grund av alla krav på stabilisering och extra hissar. Det är centerpartiet i Stockholm som lyfter fram höghus som ett exempel på sin miljövänlighet. Kanske för att man inte har några andra exempel nu när man har gett upp sina krav på minskad biltrafik.
Centerpartiets vurmande för höghus är just en vurm. Vad vi behöver är, som allianspartnern moderaterna säger, promenadstad. Alltså en stad där man kan gå dit man behöver. Eller i värsta fall cykla eller åka kollektivt. Med andra ord en stad där allt finns nära. Och då är det annat som gäller.
Höghus eller inte är i sammanhanget irrelevant. Höghus kan byggas i ett miljöfientligt sammanhang som här, i Atlanta:
Eller ett relativt miljövänligt, som här:
Den undre bilden från Manhattan, USAs gå- och miljövänligaste storstad, där dock de flesta husen är sex våningar eller lägre, som i Stockholms innerstad.
Det avgörande är – både i New York och i Stockholm – hur nära man har till folk. Inte hur höga hus man bygger.
Manhattan har dessutom nått sin attraktivitet för att det är riktig stad i ett land som i stort saknar sådana. Attraktiviteten har dessutom för länge sen börjat slå över i sin motsats sedan allsköns spekulanter har sökt sig dit och trängt ut den blandning som gjorde staden attraktiv. Som bekant är lokaler där svindyra numera – 15.000 för en etta på 50 kvm är normalt.
Centerpartiets vurmande för spekulativa miljöer får oss att misstänka att det inte är den attraktiva blandningen dom vill ha, utan de dyra häftiga projekt som dödar denna.