I takt med ökande klimatkris söker sig många, paradoxalt nog, tillbaka till de idéer som bidrog till att skapa den. Medan alltfler blir övertygade om att de städer vi har inte är hållbara ser en del lösningen i mer jordbruk i städerna.
Det finns många bra skäl för grönska i städerna. Vi mår bra av grönska, och det är inte minst trevligt med ett omväxlande stadslandskap. Grönska är också förvisso bra för lokalklimatet. Men för det globala klimatet är alltför mycket grönska i städerna bara skadligt.
Vi kan tänka på hur städerna såg ut före fossilåldern. De var täta och trånga, och jordbruket ägde rum utanför – med undantag för i de allra minsta städerna där man kunde tillåta sig små täppor. Det berodde förstås på att det var nödvändigt att ha gångavstånd överallt. Det var helt enkelt mer energisnålt att transportera maten än att transportera sig själv varje dag. En människa väger sådär 50-100 kg, den mat vi äter varje dag väger bara 1-2.
Dåtidens teoretiker hade också en ganska bra bild av hur en stad med sitt omland borde organiseras. I mitten alltså staden, för sådan verksamhet som var komplicerad och krävde många människors interaktion. Lite utanför den trädgårdsskötsel, för mat som krävde mycket arbete men inte så mycket plats. Och så mer ytkrävande odling ytterligare längre ut.
Det var den organisering som krävde minst transporter. Transporter måste man spara på, för transporter var dyrt.
Det som är ohållbart i våra städer är att de kräver pendling. De har, under 1900-talets energirea, spritts ut över alltför stora ytor – inte minst under inflytande av föreställningar om odling i staden. Det är en form av stadsbebyggelse som kräver biltrafik för att fungera. Och som därför är klimatfientlig.
Det är rimligt att använda de glipor som finns mellan husen till något mer konstruktivt än gräsmattor – till exempel att odla grönsaker på. Men på sikt måste vi alla flytta närmare centrum*), i den mån vi ägnar oss åt ”stadsyrken” dvs sådant som kräver interaktion med många människor. Annars når vi dem helt enkelt inte till rimliga energikostnader. Och där finns inte plats för så mycket odling.
Vi ser gärna mer trädplanterade gator, mer klängväxter på väggarna, mer odlingar på balkonger, fler småparker, samt mer tanke bakom parkerna. För att det är trevligt. Och för att vi mår bra av det. För klimatets skull kan det göra detsamma.
*) Inget hindrar förstås att Storstockholm upplöses i flera städer med flera centrum – ungefär som RUFS föreslår. Men då måste vi också låta föreställningen om en gemensam arbetsmarknad fara. Det är pendlingen som är klimatfarlig.